1890-03-24 Nya Söråkerskonflikten utbryter

Vid Nya Söråker utbröt i måndags f.m. strejk omfattande hela verkets arbetareskara. Anledningarna äro följande: Sedan längre tid tillbaka har vid verket och ej ensamt där utan å hela orten rått kolossalt missnöje och hat mot en arbetsförman E. W. Grundström.

Anledningen till detta missnöje äro mångahanda, men huvudsakligast mannens brutalitet emot arbetarna, vilken brutalitet vid de mest olikartade tillfällen visat sig än i en form än i en annan.

När t. ex. bolaget beviljat en viss lön, är det han som behagar knappa utav densamma; när arbetarna frivilligt frälste en mängd timmer som genom hans vårdslöshet kommit ut ur bommen, fingo de ovett, för att de j mäktat rädd allt; dessutom klagas allmänt att han hos överordnade svärtar både förmän och arbetare som äro honom misshagliga. En mängd dylika och andra handlingar ha gjort, att detta missnöje slutligen kommit till utbrott. Sedan först trenne arbetare vägrat tjänstgöra under honom och fått avsked därför, ansåg sig därvarande fackförening böra inskrida och uppsände tisdagen den 17 mars till disponenten, hr Wass en skrivelse av följande innehåll:

Vi arbetare å Nya Söråker anhålla här hövligt, det disponenten måtte avskeda arbetsförmannen E. W. Grundström såsom varande emot oss arbetare, en rå, inhuman person som ständigt visar oss ett brutalt bemötande. Vi fordra, när vi med bästa vilja försöka efterkomma våra förmäns och arbetsgivares befallningar, ett humant bemötande, och hoppas därför, att disponenten godhetsfullt tillmötesgår vår billiga begäran.

Svar inväntas den 22 mars.

Under densamma hade alla arbetare skrivit sina namn. Detta var som sagt på tisdagen.

Som följd av denna skrivelse blevo de uppkallade till disponenten några isänder och hördes om saken, varvid till och med disponenten erkände, att mannen var allt annat än nyttig för bolaget. Emellertid fingo de intet bestämt svar förr än på lördagen, då de fingo besked att disp. givit mannen en varning, och ville de ej vara belåtna därmed fingo de strejka.

Vi sade, att hela verkets personal, detta är så till vida sant, att alla undertecknade skrivelsen, men sedermera har utav dem, till och med bland de ivrigaste agitatorerna för en strejk, vägrat deltaga i strejken utan föredraga att gå på egen risk och räkning som strejkbrytare. Dessa äro smeden C. L. Ringdal, brädgårdsarbetaren N. Eriksson och lastarförman A.C. Karlsson.

Sådan är sakens historia och nuvarande ståndpunkt. De återstående arbetarna äro fast beslutna att fortsätta och ha alla utsikter att vinna endast inga strejkbrytare från annat håll ditkomma. En uppmaning till andra arbetare att ej uppträda som strejkbrytare torde vara överflödig.

Detta enligt meddelande till Norrlänningen Ett upprop om hjälp åtföljande detta återfinnes på annat ställe dagens nummer.

[Norrlänningen nr 35, torsdag 27 mars, 1890, 1890-03-27]